Bada i känslor.

Tänk om det på riktigt gick att fysiskt träna bort psykiska besvär. Vilken grej det hade varit. Något jag själv har använt träning för och som så många andra använder träning till är någon slags release av dåliga känslor och under tiden man tränar slipper man liksom att tänka på allt det där jobbiga.


Jag hade ett riktigt bra samtal med en vän och vi kom in på problem vi hittar hos oss själva i tex sporter vi utövar, hur vi reagerar på olika typer av situationer, våra egna misstag, förklaringar eller så simpelt som att inte kunna bryta våra tankemönstren. Jag tror att dessa saker hänger ihop, varför skulle du vara ditt psykiskt starkaste inom ett område om du inte kan hantera vardagen? Tvärt om kanske kan vara mer till hjälp men inte fullt utvecklande, här tror jag folk kan bli extremt duktiga på en aktivitet för att dem förtränger sin vardag. Det är som att ta medicin för ett besvär utan att gå in i roten.


Klart det går att vara psykiskt stark i saker för att du helt enkelt kan koppla bort vardagen och fokusera på en grej men är det din högsta potential och har problemet försvunnit?


Det måste ju ändå vara här det börjar, att kunna bada i känslan, uttrycka sina tankar när dem uppstår eller när du är mogen att uttrycka dem utan att ha ditt vapen draget. Dit jag vill komma är att istället för att använda träning, jobb eller en hobby som en release för ouppklarade känslor så finns det lättare och skonsammare metoder som kommer gynna ditt liv och inte bara en aktivitet som får dig att glömma livet de närmsta timmarna. En annan sak vi kom in på är att när dessa känslor är ouppklarade vänder man sig ofta till något som man redan kan, i mitt fall kunde det vara att lyfta något jävligt tungt eller slå på en boxnings säck. Orsaken till att jag vänder mig till dessa saker är för att det är fysiska aktiviteter, jag får utlopp av energi, jag vänder mig som sagt till något jag redan kan så det krävs inte särskiljt mycket tankekraft bakom det jag gör och vips så har jag lyckats förtrycka någon form av ångest eller ilska för stunden. Detta är kraftfulla metoder och ett verktyg som absolut kan användas som en release men vi måste som sagt försöka se vart roten sitter.


Jag har länge gått i tankarna att frustration och liknande saker är uppbyggd energi redo att explodera och att explosionen inte ens behöver vara förknippad med känslan.


låt det då explodera på ett vackert och konstruktivt sätt.


Innan du vänder dig till något du gillar, hata dig själv, träning eller tröstätning så testa att känna dina känslor. Se vart känslorna härstammar och blanda inte in för mycket saker du håller närma hjärtat med dina negativa känslor. Använder du något du älskar som en release för alla dina ouppklarade känslor så älskar du inte denna saken länge till pga att du snart förknippar denna sak med misär för att du har som sagt bara gjort en release och inte något förebyggande.


kolla här, vad gjorde du senast du fick en annorlunda eller obehaglig känsla?


Som nämnt ovan så vänder man sig ofta till något externt och förmodligen något du redan kan som tex att skrolla i din mobil, utan vidare tanke har vi bara vandrat ifrån känslan som fick oss att känna något viktigt.


Testa att blunda, sätt dig någonstans där du kan vara ostörd och fråga dig själv vad det är du känner. Är denna känslan så farlig att du måste byta ut den mot att se vad Per gjorde igår på sin semester eller göra din kropp så pass trött att en explosion av hormoner triggas och maskar ditt obehag?


Känslor finns väl av en anledning? Såklart kan man vända och vrida på vad en känsla är men jag kan i många situationer se känslan som en slags explosion mellan mitt undermedvetna jag & mitt medvetna jag. Alltså en känsla som uppstår mellan den person som jag i grunden formats till pga intryck osv samt den personen som jag själv försöker påverka igenom nyfunna värderingar och min egna livsfilosofi i kombination med andra människors tycken och programmeringar. Nu slänger jag termer jag kanske inte har full koll på eller inte riktigt kan förklara med bra ord men försök förstå vad jag menar. Känslan som uppstod kan ses som ett skavsår som går att bota med 3 mil löpning men i själva verket har du bara tryckt bort känslan, inte vågat ta i den och detta resulterar tillslut i att du gör onödigt slitage på din kropp i form av ouppklarad stress och en kaskad av känslor kommer återuppstå vid senare skede. Här ser vi ofta folk som har ett stort bagage av ouppklarade känslor och kanske till och med folk som har värderingar dem inte vågar stå för och framförallt folk som inte har sina egna värderingar klart för sig men istället kompisarnas eller deras föräldrars.


Lyckas du skapa en disciplin i att istället för att vända dig till första bästa release och istället jobba inne i ditt huvud, gå till botten av problemet, adressera roten, vända dig till någon att prata med, ta emot en kram och sedan försöka se vad som kan göras för att hantera situationen i ett tidigare skede nästa gång så har du vuxit som person, du har sparat många timmar av oönskade känslor och du har nu också lärt dig något hos dig själv. Som nämnt tidigare behövs dessa känslor, det är i stor del din magkänsla som berättar att något är fel och att du kanske måste kolla på problemet.


Ofta får jag en liten tankeställare utav en sådan metod, jag inser rätt snabbt att min känsla grundas i hur mina förutfattade meningar angående andra personer förändras i takt med att dem reagerar på vad jag i stunden kallar fel och verkligheten kan kännas orättvis eller konstig. Jag har nu satt på mig en offerkofta och söker tröst av andra eller i värsta fall går jag runt och grubblar på varför inte personen mittemot mig ser problemet jag ser. Förstå att vi människor lever i olika verkligheter, helt absurt att tro att problemet går att lösa med att tycka synd om sig själv eller avverka ett hårt träningspass. Problemet grundas oftast i min nuvarande sinnesstatus. Och det absolut bästa är att med meditation och andning kan du lätt förändra din sinnesstatus mot en mycket mer kalibrerad och sund status.


Jag tror att i princip alla känslor jag känner är grundade i hur jag väljer att se situationen, känslorna är inte något främmande, vi har väldigt dålig kontakt med oss själva nu för tiden och det resulterar tyvärr i mycket psykisk ohälsa. Hur ska jag liksom våga diskutera något med någon annan som jag själv aldrig diskuterat med mig själv som tex varför en känsla uppstod när personen mittemot frågade mig något eller när jag tänkte på något som fick mig att må dåligt?


Som vanligt sätter jag mig bara ner och spyr ut tankar i takt med att jag skriver så inlägget kan vara lite hoppigt och knöligt.


Vad jag vill ha sagt är att dina psykiska besvär ligger inte i någon annans hand och det är inte något du bör förtrycka med någon extern metod.


Kolla djupt in i dig själv, våga fråga dem viktiga frågorna för att på riktigt förstå dig själv varför du känner dig såhär, ventilera med någon du litar på och här har du använt dig av en väldigt mycket skonsammare och hållbar metod som i slutändan lämnat dig med mer kunskap om dig själv och du har nu vuxit som person. Rutiner måste appliceras, rutiner som får dig att fungera tex vakna och somna med solen, ät inte gift, rör på dig osv.


Tänk på att känslor är bara dina biologiska signaler att du känner något för något, det betyder inte att världen har gått under utan att du kanske sitter inne på något ouppklarat som din kropp försökt förklara för dig väldigt länge men du har vägrat att lyssna. Att se känslor, att känna känslor och att uppleva känslor är något vi måste göra, jag ber alltså dig att möta känslorna istället för att vända dig och springa.

 

meditera på saken   🙏🏽 

IMG_0303.PNG